Karl Gustav Jung

Karl Gustav II Jung föddes 26 juli 1875 i Kesswil i nordöstra Schweiz, som det fjärde barnet till Paul Achilles och Emilie (född Preiswerk) Jung. Karl Gustav var det enda barnet som överlevde barndomen.

Familjen flyttade snart till Laufen i norra Schweiz. Samtidigt började familjen långsamt att slitas sönder av moderns depressioner, som var värst nattetid. Hon hävdade att hon besöktes av spöken och andar, och Karl Gustav hävdade som vuxen att han hade sett en vit figur komma från moderns sovrum, med huvudet svävande framför sig i luften. Trots detta hade han bättre kontakt med sin far än med sin mor.

Det betydde dock inte att Jung höll med sin far på alla punkter. Fadern, som var präst, hade enligt Jung en alltför akademisk inställning till religionen. Kanske var fadern mer anpassad till det sena 1800-talet än vad Jung var. Karl Gustav kände själv att han hade två personligheter, en samtida, och en som han härledde till en inflytelserik 1700-talsman. Det var inte Jung som myntade uttrycket ”vantrivas i kulturen”, men han upplevde definitivt denna känsla.

Akademisk karriär

Jung började tidigt studera psykoser, fastän psykiatrin vid denna tid var en föraktad vetenskap. Psykoser fascinerade honom eftersom det fanns både en biologisk och en andlig sida hos dem. Jung studerade medicin vid universitetet i Basel, och började år 1900 att arbeta vid mentalsjukhuset Burghölzli i Zürich. 1903 lade han fram sin doktorsavhandling, och samma år gifte han sig med Emma Rauschenbach, med vilken han fick fem barn.

Första världskriget innebar ett avbräck för Jung, eftersom kriget gjorde det betydligt svårare för honom att lämna Schweiz. Tack vare skickliga översättare nådde han dock under denna tid många läsare ibland annat Storbritannien. Efter kriget gjorde han många resor, bland annat till Östafrika, Indien och indianska boplatser i USA. Samtidigt drabbades han av psykoser som han omsorgsfullt beskrev i sina anteckningsböcker.

Jung avled 1961 i Küsnacht i Schweiz, 85 år gammal.